Björns pippi

Pippi är genomsnäll, generös och ärlig. Jag tror att hon känner sig ensam ibland och jag vet inte om hon är sårbar innerst inne, men jag tror att hon måste vara det. Hennes försvar i så fall, verkar vara att aldrig bli sentimental. Även när hon delar sina innersta tankar, så är det på ett rakt och osentimentalt sätt. Men djupet i hennes 9-åriga själ kommer vi inte åt och det tror jag beror på Astrids ambition att aldrig bli gråtmild. Det var nog inte “Flickan med svavelstickorna” eller “Den ståndaktige tennsoldaten” hon ville skriva.

Pippi ställer sig naturligtvis alltid på de svagas och sårbaras sida. Hennes starka sinne för rättvisa är en tydlig kompass liksom hennes solidaritet med dem som mobbas och inte kan försvara sig. Hon känner obrottslig lojalitet med Tommy och Annika. Jag vet inte om hon är rebell direkt, men hon har ingen som helst förståelse för sociala konventioner och gör precis det som hon tycker är rationellt i situationen även om det bryter mot seder och bruk. Att man inte får göra vissa saker i vissa sammanhang är för henne obegripligt och dumt. Det gäller även lagar och förordningar. Hon är den civila olydnaden förkroppsligad.

Sedan är hon ju förstås hur stark och vig som helst, men hon använder aldrig sin styrka för att imponera eller skaffa sig fördelar. Lite som Clark Kent. Hon tar till den för att hjälpa the underdog eller ibland bara för att det är kul. Hon är världens starkaste flicka, men visar det bara när det verkligen behövs. 

Pippi kan inte läsa och skriva och tycker uppenbarligen att det är onödigt att kunna. Det har jag alltid funnit lite problematiskt.  Jag vet inte hur Astrid resonerade där, men skolan som sådan är ju en miljö där Pippi inte riktigt passar in och hon skaffar sig kunskaper på andra sätt. Hon lyssnar på människor och försöker förstå deras bevekelsegrunder, men om de bryter mot hennes uppfattning om hederlighet och jämlikhet, så går hon sin egen väg. Hon är lyhörd och beredd att ändra ståndpunkt om det finns rationella skäl till det, men inte annars.

Är Pippi feminist? Ja, jag tror det om man med femisism menar att båda könen är människor och att det inte finns något, absolut inte något, skäl att sätta det ena över det andra.

Det är alltså så här jag personligen ser på Pippi, men vi är många medskapare i den här föreställningen och alla har bidragit på sitt sätt med sina Pippibilder. Inte minst Malin Billing, Astrids barnbarn, som har Pippis DNA i ryggmärgen. Hon piskar mig på fingrarna om jag skriver ord som klingar falska ur Pippis  mun. Allt eftersom arbetet gått med “Pippi på Cirkus” har jag försökt anamma Astrids språk så mycket det går i sångtexterna. 

En gång i tiden gav jag mig i kast med en annan nationalklenod, Vilhelm Moberg, när Benny Andersson, Lars Rudolfsson och jag skrev “Kristina från Duvemåla”.  Det är med samma djupa respekt jag närmar mig Astrid och hennes Pippi och den respekten känner vi alla som har varit med och skapat “Pippi på Cirkus”. 

Astrid Lindgren är Sveriges mest lästa och viktigaste författare. Jag tror att jag förstod det redan den gången 1967 när jag gav henne en ros på Västerlånggatan!

Björn Ulvaeus December 2021